G2 Bluegrass Band – Bluegrass på svenska

Upptäckte just det svenska bluegrassbandet G2 Bluegrass Band. Trevlig bekantskap. Svensk country har ofta förknippats med Alf Robertsson och Mats Rådberg och Rankarna. Väldigt roligt att några unga, mycket skickliga musiker råder bot på det.

G2 låter lite som Nickel Creek, ett ungt band med ett väldigt samtida (ibland kanske lite väl) välpolerat sound. Skickliga instrumentalister. Influenserna från Union Station är också tydliga.

Får sångaren bara lite bättre koll på engelskan så skulle G2 säkert kunna slå även borta i det kräsna Nashville. Bluegrassikonen Alison Krauss har producerat unga lovande bluegrass- och countryband/artister förr (exempelvis Andrew Peterson och just Nickel Creek).

Några biljetter till Nashville och de rätta kontakterna så kanske de kan få Alison att lägga sina graciösa violinfingrar till någon av deras låtar. Det kan bli hur bra som helst.

Personligen skulle jag gärna se dem som förband till Alison Krauss när hon kommer till Hovet i maj.

Varför inte regnbågsarmbindel till alla som gått kursen?

Vänsterpartisten Åsa Hagelstedt från Stockholm vill certifieria ”privata och offentliga inrättningar där personalen genom utbildning lärt sig mer om människors sexuella och andra olikheter.” Allt enligt SvD. Märket ska i likhet med regnbågsflaggan vara en symbol både för sexuell mångfald och respekt för medmänniskorna.

Men så fint då! Varför nöja sig med ”inrättningar”? Varför inte certifiera människor? Det är ju egentligen rätt så märkligt att folk, 2008, tillåts gå omkring med vilka åsikter som helst. Här krävs certifiering! Varför inte en liten käck armbindel på alla som certifierats? Kanske man kunde skaffa särskilda overaller till dem som inte vill rätta in sig i ledet och låta sig certiferas?

Osynlig Mona=uppåt i Sifo. Synlig Mona=nedåt i Sifo?

Skillnad mellan blocken på 20 procentenheter. Tafflig Reinfeldt. Gråsossig borgerlig politik.

Som borgerlig röstare kan det vara frestande att ge upp valet 2010 redan nu. Tack för det fyraåriga avbrottet i den socialdemokratiska hegemonin, men mer än så verkar det inte bli. Om inte.

Det har sagts av många politiska kommentatorer tidigare, att huvudförklaringen till den socialdemokratiska opinionsframgången beror på att Sahlin och hennes parti håller sig tysta och osynliga. När de väl tvingas upp i ringen så blir förutsättningarna annorlunda.

Det senaste dagarnas mediesnurr kring Pär Nuder stärker den tesen. Det interna smutskastandet inom socialdemokratin kommer ofelbart att gynna regeringen.

 Ju mer vi närmar oss 2010, desto mer kommer Mona Sahlin och Marita Ulvskog att behöva visa sig och redovisa sin  politik. Detta kan bara gynna borgerligheten.

Plöstsligt ser det inte så nattsvart ut. 2010 kan bli riktigt spännande.

Heder åt Fredrik Malm!

Fredrik Malm, riksdagsledamot för folkpartiet, har gång efter gång gjort sig känd för en skarp, kunnig, påläst och rakryggad debattör när det gäller frågor som rör Mellanöstern, Israel och palestinierna, antisemitism m.m. För detta ska han ha all heder.

Nu skriver tidningen Dagen att han har ställt en fråga i riksdagen till utrikesminister Carl Bildt, där han undrar hur utrikesministern tänker arbeta mot antisemitism i arabvärlden. Frågan är oerhört angelägen. Den är en (av flera) grundläggande förutsättning för att kunna uppnå fred i Mellanöstern på lång sikt.

Här är Malms fråga till utrikesministern:

Fråga

2007/08:590 Antisemitism i arabvärlden

av Fredrik Malm (fp)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Modern antisemitism har funnits i arabiska länder sedan 1930-talet då arabiska företrädare inledde ett samarbete med Nazityskland och importerade en stor del av den tyska antisemitiska propagandan till arabvärlden.

Efter andra världskriget genomgick Europa och andra väststater en självrannsakan vad gäller antisemitism som pågår än i dag. Så är dock inte fallet i arabvärlden. Där har i stället antisemitismen blivit en integrerad del av vardagen med antijudiska karikatyrer i dagstidningar, antisemitiska tv-program och böcker samt statligt sanktionerad propaganda om en judisk världskonspiration. Förnekelse av Förintelsen är standard och böcker som Mein Kampf och Sions vises protokoll har sedan länge tillhört storsäljarna i arabvärlden.

Denna ohejdade hets mot judar och det judiska folket utgör ett allvarligt hinder för fred och försoning i Mellanöstern och ett stort brott mot historiska fakta.

Mot bakgrund av detta undrar jag på vilket sätt utrikesministern ämnar arbeta mot antisemitism i arabvärlden.

18-2 och Fyra i rad

Edsbyn slog Villa med 18-2. Det säger två saker. 1. Elitserien i bandy är ovanligt ojämn i år. Det är en alldeles för stor klasskillnad mellan toppen och botten. 2. Lilla Edsbyn, med 5000 invånare, har lyckats producera ett fantastiskt starkt lagbygge. Inte bara en match här och där. I flera år i rad har de dominerat svensk bandy (även om Stockholmsmediernas sportredaktioner inte riktigt velat erkänna det). Fyra SM-guld i rad, med bud på ett femte. Det edsbybandyn har gjort under 2000-talet har bragdmedaljsstatus. Jag inser att det faller lite utanför bragdmedaljsstatuterna, men bragden förtjänar respekt och uppmärksamhet.

Charlie Weimers blixtbelyser Josefin Brinks syn på stat och individ

Bör den enskilde individen själv få välja hur de ska leva sina liv? Hur avgör vi vad som ska vara valfritt och inom vilka områden staten ska ges möjlighet till reglering? De diametralt olika utgångspunkterna i denna diskussion ställs i blixtbelysning i Charlie Weimers korta men snärtiga blogginlägg om det vänsterpartistiskta stjärnskottet Josefin Brinks syn på stat och individ.