I debatten om religiösa friskolor har ”liberalen” Hanne Kjöller, ledarskribent på ”liberala” DN, utmärkt sig med ett synnerligen märkligt, och föga liberalt, resonemang.
Kjöller är positiv till friskolor i allmänhet, men när det gäller religiösa friskolor har hon nu kommit till insikt. Här gick friskolereformen för långt. Det får man tycka. Men om man är liberal borde man argumentera utifrån en liberal ståndpunkt. Kjöllers argument är antiliberala.
Det bärande argumentet är att det i en del religiösa friskolor överförs värderingar som inte står i samklang med ”majoritetessamhällets värderingar”. I en ledare i DN och i en debatt i Studio Ett häromdagen återupprepade hon denna ståndpunkt ett flertal gånger.
Ett stort antal frågetecken reser sig. Vem avgör vad som är majoritetssamhällets värderingar? Hur mäts detta? Ett samhälles värderingar ändras från tid till annan, och vad händer när ”majoritetssamhället” ändrar uppfattning i en värderingsfråga?
Kjöllers resonemang leder till ett moras av värderelativism där ingenting är absolut och där alla uppfattningar om moral och värderingar är föremål för subjektivitet och godtycke. Det fanns en tid i den mer utvecklade delen av världen då majoritetssamhällets värderingar innebar att man borde tvångssterilisera personer som ansågs mindre begåvade. Lite längre tillbaka i tiden fanns en uppfattning att svarta var mindre värda än vita och att svarta med självklarhet kunde köpas och säljas som handelsvaror.
Den allvarligaste invändningen mot Kjöllers märkliga resonemang är dock själva uppfattningen att majoritetssamhällets värderingar skulle ha företräde före andra värderingsuppsättningar. Detta leder med nödvändighet bort från pluralism och mångfald och in i ett trångsynt och intolerant samhälle. Gud bevare oss från ett sånt samhälle.
