On the Move har kommit!

Härom veckan skrev jag att jag beställt Bonos bok ”On the Move”. Idag kom den. Fantastiskt vacker. Texterna är utmanande för oss i väst, särskilt för oss som bekänner oss som kristna. Om fler gjorde vad Bono säger och gör, så skulle världen (i synnerhet Afrika) bli en bättre plats.

Några citat:

God is in the slums, in the cardboard boxes where the poor play house. God is in the silence of a mother who has infected her child with a virus that will end both their lives. God is in the cries heard under the rubble of war. God is in the debris of wasted opportunity and lives, and God is with us if we are with them.

”If you remove the yoke from your midst, the pointing of the finger and speaking wickedness, and if you give yourself to the hungry and satisfy the desire of the afflicted, then your light will rise in darkness and your gloom will become like midday and the Lord will continually guide you and satisfy your desire in scorched places” (Isaiah 58:9-11)

It’s not a coincidence that in the Scriptures, poverty i mentioned more than 2100 times. It’s not an accident. That’s a lot of airtime, 2100 mentions. You know, the only time Christ is judgmental is on the subject of the poor. ”As you have done it unto the least of these my brethren, you have done int unto me” (Matthew 25:40). As I say, good news to the poor.”

Tre viktiga frågor

Tre frågor som varje människa bör fundera på:

• Var kommer jag ifrån?
• Varför är jag här?
• Vart är jag på väg?

Ateisten skulle svara att vi kommit till av en slump, att det inte finns något högre syfte med vår existens och att vi upphör att existera som personer när vi dör. Men de allra flesta av oss människor inser att detta är orimligt nonsens. Frågorna är i sin enkelhet fundamentala för vad vi gör med våra liv. De tål att tuggas på om och om igen.

Tung kritik mot humanisterna

Många har reagerat på den skruvade debattartikeln från den fundamentalistiskt ateistiska organisationen Humanisterna om att avskaffa religionsfriheten. Inte bara religiösa företrädare har reagerat, utan debattörer och intellektuella från många olika sammanhang. Professorn vid juridiska institutionen vid Stockholms universtitet, Peter Wahlgren, sågar Humanisterna vid anklarna och utfärdar en varning för organisationen. I en artikel i Dagens Juridik skriver han en svidande krönika och varnar för Humanisterna. Ord som ”rappakalja” och ”bissareri” används för att beskriva humanisternas resonemang. Han avslutar med att kalla humanisterna för obildade, ohistoriska och okloka. Ljuv musik för alla oss som tröttnat på Humanisternas självgodhet och intolerans.

Gür om religion och politik

Läs Thomas Gürs ledarkrönika i dagens SvD. Han är inne på samma tema som jag när det gäller religion och politik. Klockren analys.

Religion och politik hör ihop

I den snäva svenska politiska debatten hör man ofta att religion och politik inte hör ihop. Det är ett korttänkt resonemang och inte särskilt intellektuellt högtstående. Självklart finns det ett utrymme för att låta religionen inspirera och påverka inom den politiska sfären. Det finns några historiska exempel på samhällen där man drivit den antireligiösa tesen väldigt långt. Dess arkitekter har namn som Lenin, Stalin, Hitler och Pol-pot.

Att religion och politik inte hör ihop – säg det till Moder Teresa. Säg det till Desmund Tutu. Säg det till Lech Walesa. Säg det till Martin Luther King.

Hurra för Fälldin, Svensson, Troedsson m fl

Starkt av Torbjörn Fälldin, Alf Svensson, Hans Wallmark m fl att på DN debatt kräva att äktenskapet ska fortsätta ha samma innebörd det haft i tusen år. Väl argumenterat.

Svagt, däremot, av en viss moderat riksdagsledamot som på politikerbloggen.se ”kraftfullt dementerar” att hon har något med artikeln att göra. Lite mer ryggrad hade varit önskvärt.

Mer Diakonia-kritik

Lotta Jansson, vice ordförande och Bengt-Ove Andersson, sekreterare i Samfundet Sverige-Israel skriver i Dagen om Diakonias ensidiga annonskampanj. Det skadar inte att den frikyrkliga biståndsorganisationen sätts under lupp.

Diakonias ensidiga kampanj

Den kristna biståndsorganisationen Diakonia driver just nu en kampanj med namnet ”Var går gränsen”. Diakonia har med rätta fått kraftig kritik för att kampanjen är ensidig och för att den förtiger lidandet på den israeliska sidan. Hur det förhåller sig i Diakonias kommunikation allmänhet vet jag för lite om, men att den nuvarande kampanjen är kraftigt biased är tveklöst.

Förra veckan skrev jag om hur en ateist hamnade i kläm i Anders Gustafssons frågespindelnät. I tisdags, den 29 maj, är det Diakonias mellanösternhandläggare Joakim Wohlfeil som fastnar i samma reporters nät. Intervjun är ganska underhållande, inte minst när Wohlfeil försöker dölja det faktum att kampanjen är ensidig och blir sur: Att vi inte uppmärksammar att det dör israeler? Struntsnack! Det må vara så att de i andra sammanhang har uppmärksammat den israeliska sidan, men i den här annonskampanjen är det illa ställt med allsidigheten.